Materialfakta
Materialfakta
Keramiska beklädnader och beläggningar består av keramiska plattor, monterade på underlaget med fästmassa eller bruk, samt fogar mellan plattorna fyllda med fogmassa.
Egenskaper
Plattorna tillverkas av lera som formas och bränns. Det finns både glaserade och oglaserade plattor. Produkterna klassificeras genom svensk och europeisk standard efter formningsmetod och vattenabsorption, som är ett mått på det keramiska godsets porositet. Många andra egenskaper hos materialet sammanhänger med porositeten.
Olika keramiska plattor
Vanligt förekommande benämningar på olika typer av keramiska plattor är kakel, klinker, granitkeramik, mosaik och cottoplattor (”terracottaplattor”).
Kakelplattor
Tillverkas av lera som ger relativt poröst gods. Vattenabsorptionen är 10–20 %. Kakelplattor är alltid glaserade. De är avsedda för väggbeklädnader och används endast inomhus i vårt klimat.
Klinkerplattor
Tillverkas av tätsintrade leror som ger lägre vattenabsorption än ca 10 %, vanligtvis mellan 0 och ca 7 %. Klinkerplattor förekommer både glaserade och oglaserade. De används som väggbeklädnader och golvbeläggningar, glaserade eller oglaserade.
Mosaik
Glaserade eller oglaserade klinkerplattor i små format, som levereras och monteras i form av ark, normalt ca 30 ×30 cm. Arken sammanhålls vanligen av nät på baksidan. Mosaik förekommer också av glas och natursten.
Granitkeramik
Tätsintrade klinkerplattor i porslinskvalitet som med hjälp av avancerad tillverkningsteknik får mycket låg porositet. Vattenabsorptionen är under 0,5 %. Plattorna kan vara oglaserade, glaserade eller polerade. De kan tillverkas i stora format med relativt god måttnoggrannhet.
Cottoplattor, terracotta
En speciell typ av plattor som ofta har mycket hög porositet. Vattenabsorptionen är vanligtvis 6–10%, men kan även vara upp till 20%.Cottoplattor är oglaserade. De har en rustik karaktär och kräver normalt ytbehandling vid montering och användning.
Fogmassor
Är vanligtvis cementbundna finkorniga massor som efter blandning med vatten breds ut över beklädnaden/beläggningen med gummispackel så att fogarna fylls. Överskottsmassa skrapas av och fogarna bearbetas med vatten och svamp så att fogytorna får en jämn och slät yta. Den cementbundna massan får efter härdningen en viss porositet som medför att vätska kan sugas in i fogen. Andra typer av fogmassor är baserade på bindemedel av härdplaster, till exempel epoxi. De appliceras huvudsakligen på samma sätt som cementbundna massor men ger täta fogar med hög motståndskraft mot kemikalier och viss elasticitet. För rörelsefogar används mjukfogmassor. I våtutrymmen vanligen silikonbaserade massor med egenskaper som medför viss risk för tillväxt av mögelsporer och andra mikroorganismer.